ETT STÖRRE PERSPEKTIV

Att resa fyller mer än ett syfte, det ger mening, kunskap, upplevelser och insikter. Så ett budskap jag vill skicka med idag: var lite extra tacksam och kärleksfull till livet och ta vara på möjligheter att utforska och lära om livet i andra samhällen och länder. 

Vi upplever så mycket mer än kritvita stränder, sol och bad. De här åtta veckorna har inneburit så mycket mer. Det har gjort ont i hjärtat att se barnarbete på stränderna, där barnen går och säljer allt från armband, solglasögon och saronger. Det gör ont att se fattigdomen där barn blir involverade.

En flicka kom fram till oss och berättade att när det är lågsäsong blir det jobbigare ekonomiskt för familjerna och att dem måste försöka sälja till varje turist som vistas på stränderna. Det märkte för alla som kom fram till oss var så ihärdiga. Det var främst på Lombok som det var påtagligt. Jag blir ledsen och arg inombords. Barn ska få vara barn och inget annat...

Vi har också sett konsekvenserna av överturism i Bali. Vägarna är så trafikerade och det ligger skräp överallt. Plast och diverse olika förpackningar på stränderna och i havet. Det finns inget fungerande sophanteringssystem vilket resulterar i att det hamnar skräp överallt.. Det finns mycket i den frågan som är viktig för att få ett hållbart och fungerande samhälle... 

På alla ställen vi hyrt moped har vi också vittnat fattigdomen på nära håll. Det har huggit till i magen när man sett deras boenden som består av plåtskjul eller som på vissa ställen där det rent av består av palmstrå. Jag har tänkt på Sverige och våra hus, all heminredning som vi har och allt som vi förväntas ska finnas och ha. Det blir genast en tankeställare att vi tar allt för givet och att vi ska ha allt det som är det senaste nytt i samhället.

Vi har även fått uppleva en naturkatastrof väldigt nära oss. Filippinerna utsätts varje år mellan 19-25 tyfoner, dock inte så kraftig som Ursula var. I morse satt vi och pratade med ägaren till Hannah Hotel där vi bor. En otroligt trevlig man från Manilla i Filippinerna. Han berättade om Ursula och den kraft och förödelse som den haft i Boracay. Den här tyfonen drabbade ön värre än 2013 när historiens värsta tyfon i Filippinerna tog över 7000 liv.

Tyfonen som drog in för drygt en vecka sedan gick otroligt lågt och hade en sådan kraft vilket medförde att den tog med sig hus, träd och elledningar. Han berättade att vi skulle vara glada att hotellet hade en bra reservkraft som gör att hotellet kan ta emot sina gäster. Det kan ta upp till tre månader innan allt är återställt. Det är inte många som har reservkraft här eftersom det är någonting som alla invånare och näringsidkare måste ansöka om hos staten. Dessutom måste dem åka över till fastlandet för att få tag i dieseln till deras reservaggregat. Det är också något vi märkt av tydligt när vi ska äta på restauranger. Vissa har fått stänga och strömmen kan brytas mitt under måltiden.

Han berättade att han fick ordna mat till sina gäster eftersom det var livsfarligt att gå ut och äta. Han berättade om ett kinesiskt par som skulle bo på Hannah Hotel över julen, men när de skulle ta färjan över från fastlandet vara alla båtturer inställda. Boendena på fastlandet var fullbokade överallt och det här paret fick åka långt ut på kusten för att få tag i ett boende. Det boendet förstördes rejält i tyfonen.

När vi kom till Boracay såg vi direkt hur drabbat det hade blivit. Jag satt hela bilfärden: "nej men gud kolla här Oskar" "Kolla huset är borta", "åh så hemskt kolla här, så hemskt, "kolla kolla kolla". Det var så konstig och obehaglig känsla. Tänk att tyfoner är en del av deras liv, varje år.

Så förutom allt härligt strandhäng och glassiga ställen vi får uppleva och se fyller vi på livet med viktiga erfarenheter och perspektiv.

Ha en härlig dag!