TANKAR KRING CORONA

Sedan början av januari har Oskar och jag följt nyhetsrapportering kring Corona-spridningen varje dag. Vi har levt med den hack i häl när vi har varit på resande fot. Varje land vi varit i efter Indonesien har fått bekräftade coronafall mellan tre till åtta dagar efter vi lämnat dem. Till en början var jag lugn i det. Vi lyssnade på nyheterna och följde råden med att tvätta händer ofta och noga samt använda handsprit och ansiktsmaskar. Vi är nu hemma och det känns som man fortfarande lever med det hack i häl... Kanske är jag lite mer orolig för astman och att inte veta hur min kropp skulle reagera i fall jag skulle bli sjuk samtidigt går det inte att oroa sig i onödan.  

Idag lyssnade jag på ett fantastiskt poddavsnitt med Alexander Pärleros och en akutläkare som jag verkligen tycker ni alla som läser det här ska lyssna på. Det är en hårfin gräns med att ta för lätt på corona pandemin liksom att agera för panikartat. Hon gjorde dock en sådan sjukt bra liknelse som gör det enklare att förstå hur stor påverkan det har. Alla förstår ju hur hårt ett land blir drabbat av exempelvis en tsunami eller exempelvis bränderna som härjade i Australien i höstas/vintras. Eftersom det är en händelse som det går att ta på, blir det lättare att förstå innebörden. Det blir gripbart och du förstår direkt att konsekvenserna är stora. 

Det som händer nu är att det är svårt att greppa för det blir diffust när vi inte vet hur utfallet kommer bli. När vi alla kollar ut genom fönstret ser det ut som vilken dag som helst, världen forsätter att rulla, solen skiner och folk är ute och rör sig. Jag sa det till mamma idag när vi var ute och gick "allt känns bara konstigt för det är så svårt att ta in" 

Det jag tycker är jobbigast i corontider är att det resulterar i så stora förödelser både ekonomiskt, socialt och hela samhället i stort. Idag åkte jag och handlade åt morfar och det känns bara så märkligt att inte kunna göra det tillsammans. Att inte framöver veta om man kommer kunna träffa och umgås med äldre (rekommendationen är ju att inte göra det) känns bara tråkigt.  

Något som jag verkligen inte förstår är hur skidorterna fortsatt får hålla öppet.... Men vi kan inget mer göra än att ta vårt ansvar och bidra med vårt strå till stacken att minska smittspridningen. 

Eller vad säger ni? Hur tänker ni kring Corona? 

Ha en fin dag, det är ju trots allt våffeldagen.