TURBULENT VÄG TILL EL NIDO 

Hej på er alla härliga läsare! :) Det har varit många resor senaste tiden för att ta sig till El Nido. Vi checkade in på Hilton vid Denpasars flygplats kvällen innan eftersom vårt flyg gick tidigt morgonen dagen efter. Väldigt tacksamt med bra sömn. Vi flög med Cebu Pacific, väldigt basic flyg men helt sprillans nytt och fräscht. Piloten var stolt och sa "a brand new flight". Hmm, tänkte jag, vill man vara först på det? 

Hursomhelst flyget var försenat så vi kom iväg drygt 30 min försent. Allt under flygningen gick bra tills vi började närma oss Manilla. Det började bli rejält skakigt. Jag sökte Oskars ögonkontakt som satt längst in mot fönstret på raden bredvid, men jag fick ingen ögonkontakt. Ju lägre höjd vi kom på desto mer turbulent blev det. Vi var extremt nära landningsbanan och på otroligt låg markhöjd när piloten helt plötsligt styr planet med extremt kraft uppåt igen. Det blev helt tyst i kabinen, jag försökte söka Oskars ögonkontakt igen, men vi gick omlott. När han sedan sökte min ögonkontakt hade jag kollat ut genom det fönstret jag satt vid.. 

Efter ca fem min ropade piloten ut i högtalaren att det var dåliga förhållanden och att det inte gick att landa, men att vi skulle göra ett försök till. Likadant som innan var allt lugnt tills inflygningen mot landningsbanan började, då blev det lika svajigt som gången innan men den här gången nådde vi marken. Efter landningen åkte planet sidleds fram och tillbaka. Jag har aldrig i hela mitt liv varit flygrädd men den här landningen var inte rolig. Att få ta Oskars hand efter allt var en enorm lättnad. 

Flyget mellan Manilla till El Nido gick sedan bra, det var en kortare flygning. Vi kom fram vid sju-tiden på kvällen och checkade in på ett hotell nära flygplatsen. Dagen efter skulle vi ta oss från Puerto Prinsessa till El Nido. En sex-timmars bilfärd blev fyra timmars bildfärd. Chauffören var helt galen, har aldrig varit med om någon som kört så hetsigt på så dåliga vägar. Vi flög upp och ner i den där bilen, alla tolv personer i bilen satt och studsade. Vi stannade efter ca 1,5h och jag var extremt törstig så jag drack hur mycket vatten som helst. Något som jag fick sota för senare. I över två och en halv timme behövde jag sitta och knipa på den skumpiga vägen. Det är nog bland det värsta jag varit med om. En riktig mardröm. I slutet var jag helt förtvivlad och jag ville bara stanna bilen men det var inte så enkelt för chauffören var så fokuserad och körde så snabbt, dessutom satt Oskar och jag längst bak i bilen. De sista 2o minuterna satt jag och peppade mig själv "du klarar det här Sanna", "kom igen 15 km kvar" mm. Haha, peptalk med sig själv är alltid bra!

Nu är vi framme i El Nido och det är amazing!!